En vecka tog det...men idag kom första samtalet. Blev så lycklig att jag skakade och hjärtat höll på att hoppa ur när jag svarade! Åh...men det var alldeles för kort.

Dom har begränsad tid pga att det är 38 pers tror jag som ska dela på 3 telefoner.  3-4 minuter hann vi prata. Hur mycket hinner man på det? Är så mycket man vill berätta och prata om när man är van att höras varje dag.

Han lät pigg och glad i alla fall om än lite uttråkad för att dom inte har något att göra ännu. Själv började jag nästan gråta när vi sa hejdå. Men lyckades håööa mig vill ju vara stark och inte tynga ner honom. Han kommer vara med om rätt mycket ändå kan jag tro. När jag lagt på kom tårarna.

Men jag vet av erfarenhet från hans tidigare utlandstjänst att man vänjer sig. Detta är ju den längsta svängen också. Resten kommer gå snabbt!

I övrigt är jag glad idag för att min kropp höll för träningen igår. Känns ingenting i  mitt knä och har bara träningsvärk i ryggen!! :) Och i benen..hu...å då har vi ändå rätt lugna träningar nu med mycket spel.

Idag har det varit en lugn dag. Har rett ut lite frågetecken och tagit en julklappsrunda på stan. Köpte två till att börja med. Men har ganska klart för mig vad jag ska köpa till alla andra så det blir bra!

Nu blir det middag