Känns som att den här dagen är ovanligt lång. På väg hem från träningen fick jag för mig att det bara var att slänga sig i sängen och sova. Men sedan fick jag syn på klockan och insåg att det bara var middagsdax. Ingen koll på tiden alls. 

Men hjärnan har inte hängt med idag. Packade ner min mammas skor i väskan istället för mina egna. Finns inga likheter mellan dem. De är inte ens i samma färg. Hon ringde sen när hon skulle på jobbet efter att ha letat som en galning.

Har grillat MASSOR av hamburgare...känns som att lukten sitter kvar fast jag duschat och bytt kläder. Laget sålde hamburgare, korv och fika idag på en hundutställning. Sen var det som sagt fotbollsträning efter det. Gick faktiskt hyffsat bra idag. Har fått kanonbra tips och hjälp från vår "brottartränare"! :) Så jag har kunnat träna fullt ut idag utan att störas av benhinnorna! Super skönt!

Älsklingen ringde idag med! Det blir man alltid superglad av! Han har det ganska bra. Fast de verkar ha jätte tråkigt väder och inte så mycket på schemat just nu.

Vilket känns skönt för oss här hemma! Men man förstår ju att de vill jobba. De är ju faktiskt där för att göra ett en insats.

Jag är stolt över min pojkvän.  Soldaterna är hjältar. De riskerar sina liv för att om möjligt försöka göra världen lite bättre. Jag tänker dagligen på det oskyldiga folket som faktiskt lever i detta härjade land. De vill ju som alla andra bara ha fred och Afghanistan behöver hjälp upp på fötter, för att i framtiden själva kunna försvara sitt eget land. Jag är stolt över dessa modiga svenska män och kvinnor som vägrar sitta hemma och se på när andra i världen lider och behöver hjälp!

Visst jag önskar ibland att han hade tackat nej eller att han ska säga upp sig och komma hem. Egoistiska tankar. Jag är fruktansvärt orolig hela tiden och saknaden är stor, men min älskling vill göra en insats och därför har han mitt fulla stöd för det han gör!